Gustav Forssius, född i Ljusdal, Hälsingland 28 maj 1899, var internationell jurist och svensk konsul i Paris från 1927 och fram till sin bortgång 1982. Han kom till Frankrike 1921 och tog fransk juristexamen i internationell rätt vid Institut des Hautes Études Internationales. Gustav träffade sin blivande maka, pianisten Sonia Hardin (född i Santa Fe, Argentina 1899-1981) i Paris 1922.

Som jurist med en fot i vardera land arbetade Gustav fram flera mellanstatliga avtal mellan Frankrike och Sverige. 1930 blev Gustav känd inom frågor som kvinnorätten och socialförsäkring, två kontroversiella och hett debatterade ämmen. Gustav föredrog inför Franska Högsta Domstolen om den svenska lagstiftningen som möjligt mönster för välbehövliga reformer i Frankrike.1

Gustav Forssius
Gustav Forssius
Sonia Forssius

Gustav startade egen advokatverksamhet 1925. Hans konsulära karriär startade 1927 under general konsuln Raoul Nordling – han befordrades till konsul 1936 och generalkonsul 1958. Under den tyska ockupationen av Paris (1940-1944) stannade han och ett antal medarbetare kvar i Paris med uppgift att försvara svenskars och svenska företags intressen. Till följd av den svenska neutraliteten fick svenska konsulatet uppdrag att försvara inte mindre än 10 andra länders intressen i ockuperade Frankrike. Gustav redogjorde för hans tjänstgöring under kriget i sina memoarer « A Paris sous l’Occupation ».

Tillsammans med vännerna Nordlander och Spångberg i Sverige initierade Gustav och Sonia hjälpinsatsen Kommittén För Frankrikes barn / Pour les Enfants de France (1942-1949) till förmån för franska barn vars föräldrar arresterats, deporterats eller försvunnit. Den fick stöd av Statsminister Per Albin Hansson – som tog ordförandeskapet i Kommittén- och den svenska kungafamiljen. Ursprungliga syftet var att välkomna ca 2 000 barn i svenska familjer. När tyskarna i sista minuten stoppade tågtransporten till Sverige våren 1942 tvingades Kommittén att snabbt tänka om. Med hjälp av insamlade medel och i samarbete med franska Röda Korset öppnade man i stället tre barnhem utanför Paris, där barnen skulle vistas och återhämtas. Sammanlagt vistades 2 000 barn (cirka 450 000 vårddagar) på barnhemmen.

Källa: archives audiovisuelles du ICRC

Kommittén För Frankrikes barn fick stöd av många konstnärer, musiker och idrottsmän i Sverige. Franska skolan i Stockholm organiserade 1943 och 44 festsoaréer i Konserthusets stora sal för att samla in medel. Jussi Björling medverkade på operan i en uppsättning av Faust som sändes i Sveriges Radio. På Frankrikes nationaldag 14 juli 1944 talade Per-Albin Hansson inför ett fullsatt Stockholms Stadion om hjälpen till Frankrikes barn medan trikoloren vajade på stora flaggstången. Man sjöng La Marseillaise. I slutet av 1945, när kriget var över, fick ett hundratal barn genom kommitténs försorg till sist möjlighet att komma till svenska familjer för en sex till åtta månader lång vistelse. Kommittén hjälpte till med att placera franska deporterade kvinnor, som anlände till Sverige med Vita Bussarna, i svenska familjer. 1949 överlämnades barnhemsverksamheten till de franska myndigheterna.

Makarna Forssius skapade 1963 en stiftelse för att bistå landsmän som hade det svårt i efterkrigstidens Frankrike samt hjälpa svenska medborgare, bl.a. musiker och konstnärer, till vidare utbildning och verksamhet i Frankrike, vilket med tiden blivit dess huvuduppgift. Stiftelsen är idag en länk i det kulturella utbytet mellan de båda länderna.

Som tack for sina insatser belönades Gustav med Franska Hederslegionens storkors för sina insatser under kriget. Sonia Forssius utnämndes till riddare av samma orden, något som få svenska kvinnor förunnats före henne. Gustav Forssius blev änkling 1981 och fortsatte arbeta för de fransk-svenska relationerna livet ut, tills han bokstavligt talat föll på sin post som generalkonsul och juridiskt ambassadråd, en månad innan han skulle fylla 83 år.

1 Källa: Svenska Dagbladet 03/03/1930 ” Kvinnofrågan under debatt”